Idag bytte jag hotell, för mitt första gjorde mig snuvig. Jag bodde där i de två dagar sen jag kom till stan, men fick aldrig tillfälle att checka in. Det skulle gå bra att göra ”sen”, men det var aldrig nån i receptionen. Jag antar att jag kunde ha packat mina grejer och bara stuckit om jag hade velat det.
Istället bor jag i ett ashram som förutom sin religiösa verksamhet också hyr ut rum till turister, vid den finkorniga stranden till Ganges. Här doppar sig folk i det iskalla men rena vattnet för att skölja bort både fysisk och mental smuts. De tror att Ganges tvättar bort deras synder, fastän vattnet är fysiskt och synderna är mentala konstruktioner i deras huvuden. Men vem vet vad tron kan åstadkomma?
Staden heter Rishikesh, helgonens hemvist, varifrån forntida siare profeterade och formulerade sina eviga sanningar. Jag kom hit i en skraltig, dundrande mintgrön buss. Vad gör jag här?
De flesta kommer hit för den omåttligt populära yogakulturen som vuxit sedan beatlarna hittade till Maharishi Mahesh och hans ashram 1968 (och där de dessutom skrev merparten av det vita albumet!). Hippies från hela världen samlas fortfarande här och det är flummigt och mysigt för hela slanten! Man kan leta efter sig själv medan man vrider sina lemmar ur led, åka upp i de närliggande, majestätiska Himalayabergen, eller nerför Ganges i en flotte. Själv kom jag hit för lugnets skull och för att gruppera om. Så vad nu? Finns det mer i detta land som omedelbart behöver utforskas eller ska jag nöja mig med det ack så välbehövliga miljöombyte min turisttripp hittills gett mig, och börja packa mig hemåt – för denna gången?
En sak är säker: det är ingen brådska. Den lilla staden vid den grågröna floden bjuder lugn och vila och vänliga invånare. Om min resa är som i Sagan om ringen, är det här definitivt Vattnadal.
En liten hjärna och dess nerver som på sistone ofta varit på helspänn – inför trafik, grotesk byråkrati, allt bisarrt som kan gå fel om man inte hela tiden är på sin vakt – får till slut slappna av. Vi får helt enkelt se vad de har att säga om saken när de vaknar. God natt så länge.
Den där vyn känner jag igen, hoppas att du hittar det du söker. Om inte så får du väl leta dig längre upp i bergen.
SvaraRaderaJag har iaf hamnat i en sjuk stad, för första gången på resan så va jag lite rädd o undrade var fan jag hamnat.
Jag ska berätta allt för dig en dag, fast det blir personligen.
Det där stället låter som en riktig oas för stressade västerlänningar och det var säkert ännu mera så på sextiotalet, det tycker jag man kan höra på det vita dubbelalbumet.
SvaraRadera/fars
Ser fram emot den historien herr Hadar! Om det skulle bli för tråkigt här kanske jag också kommer & hälsar på dig!
SvaraRaderaAbsolut en oas. En väldigt flummig oas. Diset över bergen, är det dimma eller röken från haschpipor? :P Vi får väl se vad det mer finns gömt här!
Underbar läsning för en nyss hemkommen morsa! Så mycket som händer!! behöver du fler skyddsänglar...? Ja nu kanske det riktigt jobbiga börjar - att bara vara på stället oavsett vem som varit där innan, och typ stå ut med sig själv, är väl en utmaning så god som någon. Spelar nog ingen roll var man befinner sig då...
SvaraRaderaAllt väl med lagad höftskål och ny kula nerkilad i benet. Ont har det varit men det ska bli bättre. Smulan har tagit över efter Asta och Ola, ingen mat blir det men mycket kärlek!
Tänker på dig - ha det bra kära son!
/Berit
Haha det haender eg. inte mycket mer an att min datorladdare gatt sonder.. sa slut pa a ae och o :P Va gott att operationen gick bra! nu galler det att halla igang va?
SvaraRaderaSka nog prova ett retreat over jul o nyar, men inte fullt ut bestamt mig an! Hoppas ni far en bra jul darhemma!