Rastlösheten smälter snabbt undan i takt med att solen stiger till zenit. Människornas skuggor syns knappt när vi går på gatorna mitt på dan och alla kläder klibbar fast i den fuktiga luften, som slår till som en vägg när man går utanför dörren. Det är en god ursäkt att inte göra någonting alls och vi använder den med glädje. Vi är här på semester från Melbournes (i jämförelse) hektiska stadsliv.
Jag hittade en gammal notering i mitt block som var skriven här, på dagen för fyra år sen. Det har inte hänt ett dyft sen dess. Allt är sig likt, till och med morgon-till-midnatt-öldrickarna borta vid parasollborden. Det kunde ha varit upprörande om inte hettan hade hindrat all aktivitet, mental såväl som fysisk. Det kommer antagligen att se likadant ut här om ytterligare fyra år. Det enda som förändrats är ögonen som ser, och denna stagnanta miljö fick mig att inse hur mycket som har hänt medan jag trott mig stå stilla.
Åcken bok?
SvaraRaderaFasen vad jobbigt när allt man skrivit bara försvinner - jo jag sa att det låter härligt men tur att ni är någon annanstans när värmen slår till - fast hur varmt är inte Indien?
SvaraRaderaDet blev inte någon hyresgäst-hon tyckte det var för kort tid...hälsade Patrik.
Ha det,
Berit
Ah, så synn!! Indien blir nog ingen fara, där är det ju inte sommar!
SvaraRaderaVilket liv! Jag är långt därifrån, både mentalt och fysiskt. Är istället på resa med mina två döttrar hemma i Götet. Den ena har precis lärt sig att le, den andra sa "mamma Carolina säg aaah", när hon skulle borsta tänderna nyss. Man blir glad. Känslorna reser långt varje dag. Men det är härligt att drömma sig bort till er värld också. Läser med glädje! Kram/Carolina
SvaraRaderaLåter som en minst lika spännande resa Carro!! Vad blev det för namn på den lilla? Kram
SvaraRadera