Hum, hum..

Jag har hatt idag; solen verkar ha fått tag i mitt immunförsvar, kanske under min utflykt till Haridwar. Eller också kommer det sig av att ha andats in okända kvantiteter DDT-kryddat damm på promenaden till andra sidan stan för ett par dagar sen. Värmen får inte nonchaleras..

Jag tänker åter på böcker och annat. Den milda krassligheten verkar dock ha haft en lite lugnande effekt på alla rastlösa tankar som envisas med att dyka upp och plåga mig. Tvivel och frustration sliter med jämna mellanrum; de får mig att äta sötsaker och inducerar alla möjliga andra sorters barnsligheter. Jag ser tydligt vad som försiggår, så fort jag är kapabel att stå tillbaka en stund och reflektera.

Det är så sant som det är sagt att när något väl kommer och knackar på din dörr, vad det nu än må vara, är det för att du bjudit in det. Det kan låta rimligt nog, men det är tvivelaktigt om många tar implikationerna av ett till synes oskyldigt uttalande på allvar. Jag känner trots allt mer och mer att det är sant.

Jag är dock förnöjd med den här tillvaron, möjligen för nöjd, åtminstone så långt som mina nuvarande förutsättningar tillåter mig. Inte på grund av ett bekvämt liv, lugnt tempo eller naturen – i alla fall inte i första hand – utan för atmosfärens skull. Bland alla hippies, goaflyktingar, sökare och vilsna känner jag mig nästan normal; med den lägsta grad av förställelse smälter jag faktiskt in och känner mig varmt välkomnad av den brokiga massan.